www.sr.se/p1/kino Filmfestivalen i Berlin firar 60-årsjubileum och Kino är på plats för att rapportera om den internationella fängelsfilmstrenden, svenska debutanter och en och annan avdankad Hollywoodstjärna.
"Sebbe" är den enda svenska långfilmen som visas på årets Berlinfestival. Kino träffade den debuterande långfilmsregissören precis efter att han fått svara på frågor om mopeder från salongens tonårspublik.
Men det finns fler svenskar på plats. Stellan Skarsgård spelar till exempel huvudrollen i den norska filmen "En ganske snill mann", där han faktiskt fått göra de märkligaste sexscenerna hittills i sin karriär. Kortfilmaren Joanna Rytel har också sex framför kameran, men hennes film är en dokumentär om moral och jämställdhet.
Kino har också fått en pratstund med den gamle brat pack-stjärnan Emilio Estevez. Hör honom berätta om hans förhållande till pappan Martin Sheen och den genetiska dragningen till vinodlingar.
Detta och mycket mer i en späckad festivalsändning från Berlin.
Programledare: Roger Wilson. Lyssna på Kino i P1 fredag 19 februari 18.15, repris söndag 21/2 16.03 samt på podd eller webb på www.sr.se/p1/kino
Fredagens premiär för bollywoodfilmen My Name is Khan stördes av våldsamma protester i Mumbay och andra indiska städer. Mer än 21.000 poliser bevakade på fredagen Mumbays biografer mot angrepp från uppretade Hindu-nationalister.
Filmen handlar om en muslimsk man i USA som utsätts för diskriminering efter terrorattackerna den 11 september 2001. Men det som väckt ont blod är att filmens hjälte - bollywoodstjärnan Shah Rukh Khan - nyligen beklagade att inget pakistanskt lag deltar i den indiska elitserien i Cricket. Det Hindu-nationalistiska partiet Shiv Sena (Shivas armé) menar att Shah Rukh Khan är en förrädare och har krävt att filmen stoppas, så länge Khan inte tar tillbaka sitt uttalande. Shah Rukh Khan
Enligt Reuters arresterade polisen i Mumbai 2000 medlemmar i Shiv Sena som en förebyggande åtgärd. Åtminstone ett 40-tal ytterligare ska ha gripits vid oroligheter utanför biograferna idag.
Hindustan Times' recensent uppfattar "ärlighet i filmens uppsåt" och konstaterar: "Vi känner skurkarna i den här filmen. De kan finnas utanför biografen. De gör My Name Is Khan än viktigare, för vad den handlar om".
Så fick även det svenska filmlandslaget utdelning på sina arbetsinsatser. Tre kortfilmer tävlade här i Berlin.
Joanna Rytel såg vi senast som blottare i en av Dirty Diaries-filmerna. Nu har hon gjort en sorts videodagbok om moral och sex. Vad händer när man berättar för sin semesterflirt att man låg med hans bästa kompis dagen innan?
Animatören Jonas Odell har prisats åtskilliga gånger för sina kortfilmer "Aldrig som första gången" och "Lögner" har nu utvecklat sitt koncept i "Tussilago". Istället för att göra film av ett gäng olika personers berättelser så är det nu en enda huvudperson som berättar sin historia - flickvännen till den tyske terrosten Norbert Kröcher som planerade att kidnappa den svenska politikern Anna-Greta Lejon 1977 (grunden är en radiointervju gjord av kulturradions ofta återkommande medarbetare Richard Dinter).
Vinnare för hela klabbet blev Ruben Östlund, som också utvecklat sitt tablåberättande. Hans "Händelser vid bank" är liksom plåtad som en enda stor helbild, som man sedan scrollar runt i. Lite som när du tittar på en bild i din digitala kamera i hög förstoring. Det ser ut som kamerarörelser i filmen, men utsnittet är egentligen gjort i efterhand. Och när man rör sig genom bilden kan man också göra klipp, trots att känslan som åskådare är att man ser en enda lång komplicerad, minutiöst tajmad tagning. Coolt, eller hur? Vi säger grattis till guldet!
http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3051&grupp=4578&artikel=3451803 torsdagen, 18 februari 2010 SR:s kinoblogg om berlinfestivalen:
Stellan Skarsgård bland norska gangstrar
Det första som slår mig när jag ser Stellan Skarsgård spela svensk kåkfarare i den norska filmen "En ganske snill mann" är hur mycket jag saknar honom som svensk skådespelare. Jag tycker i alla fall inte att "Arn" var den typen av film som gav något utrymme för spel. Och tittar man tillbaka i Skarsgårds cv så är det liksom "Glasblåsarens barn" från 1998 som annars är den senaste riktiga spelfilmen (visst var väl "Kill your darlings" mestadels på engelska - har förträngt det mesta av den hemska filmen).
När jag frågade Stellan om det här så tyckte han mest att det handlade om bristen på intressanta roller. Mest verkar det vara snutfilmer som man skickar till Skarsgård. Samtidigt verkar det som om han håller ett öga på det svenska filmklimatet, läser manus, har koll på de nya produktionsbolagen. Så nu väntar jag spänt på vem som gör en "Miss Kicki" med Stellan, skriver ett manus som gjort för honom, så vi äntligen får se honom göra en värdig comeback i svensk film.
En intressant sak med "En ganske snill mann" är att den är skriven av den danske, ohyggligt produktive, manusförfattaren Kim Fupz Aakeson. Men hans manus i händerna på en norrman blir snabbt en karg och absurd historia. Där det man främst minns är alla kvinnor som först bjuder Skarsgård på mat, sen vill ligga med honom innan han ens hunnit äta upp. Några av de mer konstiga och osensuella sexscener jag någonsin sett på film. Aakeson är dubbelt aktuell här i Berlin. Om några timmar ska jag springa iväg och se "En familie" som han också skrivit.
Annars har vi börjat gå in i production mode här i Berlin. Vi måste ju klippa ner alla de där hundra intervjuerna vi har gjort till begripliga inslag, skriva texter och fixa till. Simultanförmågan testas till det yttersta!
ingen Johnny Depp i NL: Bioägare bojkottar Alice i Underlandet
Bioägare bojkottar Alice i Underlandet
Tisdag 16 februari 2010 11:14
Ledsen Johnny, inget Alice i Underlandet i Holland. Foto: Disney
Hollands fyra största biografkedjor kommer inte att visa Disneys "Alice i Underlandet", i protest mot att filmen släpps på dvd mindre än tre månader efter världspremiären.
Minerva, Pathe, Wolff och Jogchems, de fyra största biografkedjorna i Holland med en marknadsandel på cirka 85 procent, kommer att bojkotta "Alice i Underlandet", meddelade man på måndagen. Anledningen är att de känner sig lurade av Disney, som släpper filmen på dvd mindre än tre månader efter att den haft premiär.
– Disney håller inte sin del av avtalet. Det finns en överenskommelse mellan filmdistributörer och biografägare att det ska gå minst fyra månader mellan biopremiär och dvd-släpp, säger talesmannen Youry Bredewold till AFP.
Filmen, med Johnny Depp i rollen som den galne hattmakaren, har biopremiär den 1 mars, och kommer på dvd den 1 juni. Biografägarna tror att folk då kommer att strunta i att se den på bio, och istället hyra den på dvd för en mindre summa pengar.
– Vi kommer att förlora pengar på grund av vårt beslut, men vi måste skicka ett meddelande till hela branschen. Om ni inte accepterar våra villkor kommer vi aldrig att visa era filmer, säger Youry Bredewold.
The Warwick Workshop for Interdisciplinary German Studies
Dagmar Brunow University of Hamburg / University of Halmstad ‘Transnational filmmaking as national counter-historiography: Fatih Akin's We forgot to go back’
In its performative mode Fatih Akin's autobiographical documentary Wir haben vergessen zurückzukehren (We Forgot to Go Back, Germany 2001) constitutes a memory work which contests the exclusion of migrant and diasporic experiences from official German historiography. Therefore, autobiographical filmmaking, in folding private recollections into the public sphere, can be regarded as a counter-practice to the hegemonic national discourse. Yet, while counter-practices often imply taking a somewhat essentialist, homogenic stand as a migrant or diasporic subject, I argue that Akin's film employs aesthetic strategies which defy essentialism. My paper will analyse how Akin's film opposes notions of homogeneity and authenticity both by pointing at the situatedness of knowledge and by decoupling identity from territory through the use of music and the mapping of urban space.
Dagmar Brunow teaches film studies at Halmstad University College in Sweden, at Linnaeus University in Växjö and at Lund University (Sweden) and is currently completing a PhD at Hamburg University (Germany). Her thesis deals with aesthetic strategies in Black British and Asian British avant-garde filmmaking as well as with questions of canonisation and diasporic memory. Her work as a literary translator comprises more than 30 books, among them Stig Björkman's interview book with Lars von Tier (Trier über von Trier) and The Ingmar Bergman Archives (Taschen). She also works as a radio editor at the independent radio station FSK 93,0 in Hamburg and as a contributor to the critical journal of popular culture testcard. Beiträge zur Popgeschichte.
Tuesday 23 February, 5:00 pm Humanities H2.02 All welcome!
BERLIN. Ruben Östlund vann årets första Guldbjörn i Berlin. Han fick priset för kortfilmen om ett rån som han blev vittne till för fyra år sedan. – Det var en väldigt, väldigt absurd upplevelse, säger han på väg hem till Göteborg.
Ruben Östlund hade egentligen tänkt åka hem på tisdagen, men blev kvar och kunde därmed sent i går kväll ta emot priset för bästa film i Berlinalens kortfilmsklass.
För fyra år sedan blev han och hans kollega vittnen till ett misslyckat rån mot NK. I filmen har man gjort om det till ett bankrån _ ett misslyckat sådant.
– Jag hade en bild av hur ett rån gick till, men det stämde väldigt dåligt, berättar Ruben Östlund.
Han trodde att rån var effektiva och välplanerade med vittnen som flyr i vild panik.
Verklighetens rån var mer betydligt mer taffligt och en gammal man vågar till och med gå fram och välta omkull rånarnas flyktmoped. Sedan gömmer han sig bakom en stolpe och blir beskjuten. Någon minut senare är rånarna gripna.
– Få lyckas behandla det här ämnet utan att romantisera det. Det finns en tendens att måla upp en värld som inte är så vardaglig, säger Ruben Östlund.
Själv försökte han filma händelsen med sin mobiltelefon.
– Det är också absurt när vi står där och klagar över zoomen. NU sitter de där killarna antagligen i fängelse och jag har vunnit en Guldbjörn, konstaterar Ruben Östlund.
Vad gör du när du kommer hem?
– Vi ska egentligen reka inspelningsplatser inför nästa långfilm, säger han.
Ruben Östlund är 35 år, bor i Göteborg och är mest känd för den prisade långfilmen De ofrivilliga som hade premiär i Cannes våren 2008.
"Tycker ni att det är lite jobbigt att filmer som Bladerunner och Sagan om ringen finns i massa olika versioner? Det är ingenting mot den gamla stumfilmsfavoriten Metropolis - den första filmen som sattes upp på UNESCOs värdskulturarvslista. I filmarkiven runt om jordkloten finns en mängd olika versioner med olika längder, och imorgon ska den senaste, nyrestaurerade versionen premiärvisas på Friedrichstadtpalast i Berlin.
Förra sommaren hittade man nya filmbitar i Argentina, vilket har möjliggjort den nya kopian. Med de nya avsnitten, som bland annat ska fördjupa förväxlingsdramat med Maria och hennes robotkopia, är filmen nu 30 minuter längre än den tidigare versionen. Den långa versionen var den som fick premiär i januari 1927, men som också gick jättedåligt. Ingen ville kolla på den helt enkelt, och eftersom det var en väldigt dyr film skapade det krisstämning på UFA-kontoret. Efter fyra månader utan publiktillströmning bestämde sig bolagscheferna för att korta ner filmen, och en halvtimme kortare fick den nypremiär sommaren 1927. Det är i denna kortade version som filmen har etablerat sig som den kanske största stumfilmsklassikern av alla.
Men nu finns alltså även den långa, av publiken ratade, versionen tillgänglig. Vi får se om någon orkar kolla klart den här gången."
The GUARDIAN 10-02-12 http://www.guardian.co.uk/film/filmblog/2010/feb/12/india-freedom-of-speech
My Name Is Khan's stand against extremism
Its Muslim star Shahrukh Khan faces violent protests from Hindu nationalists – but My Name Is Khan shows India's need for tolerance
Shiv Sena supporters tear a poster for Shahrukh Khan's new film My Name Is Khan. Photograph: Amit Dave/Reuters
A few days ago, the biggest movie star in the world remarked that the Indian Premier League could show "a little more leeway" when no Pakistani players were selected for the upcoming Twenty20 cricket competition. Then all hell broke loose, and it has yet to be recaged.
My Name Is Khan
Production year: 2010
Countries: India, Rest of the world
Cert (UK): 12A
Runtime: 161 mins
Directors: Karan Johar
Cast: Benny Nieves, Christopher B Duncan, Jimmy Shergill, Kajol, Katie Keane, Kenton Duty, Shah Rukh Khan
As of today, more than 1,800 people have been arrested in Mumbai for vandalising cinemas advertising Shahrukh Khan's latest movie, My Name Is Khan. This weekend, 21,000 special police will protect cinemagoers, and there will be security checks at the box office. "This is not Shahrukh, but the Khan in him that's saying all this", said a spokesman for the Shiv Sena, the militant Hindu nationalist organisation in Maharashtra which is behind the trouble. The Sena told Khan – an Indian Muslim – to move to Pakistan, and issued a threat: "There will be dire consequences if Shahrukh defies the orders of the Sena chief."
The film itself has not provoked the fuss, though its title, a declaration of Islamic identity, does resonate. It's a honey-coated melodrama about an autistic Indian Muslim man finding love in California after 9/11. If that sounds singular, just wait for the second half, in which George W Bush stands idly by while the desi hero singlehandedly saves a community of African-Americans after a Katrina-style hurricane. Several screens in Maharashtra have already pulled My Name Is Khan. Too bad for audiences, who will miss the remarkable scene in which Khan wins the hearts of the aforementioned African-Americans by expressing to them in passionate Hindi his love of Manchester United.
But there's nothing funny about the Sena's threats. "The Shiv Sena is one of the most extreme faces of Hindu nationalism," says Edna Fernandes, whose book Holy Warriors explores religious fundamentalism in India. "Its leader, Bal Thackeray, is like a godfather. His modus operandi is to whip his people up to a frenzy, and then it's up to them what they do. He can be charming in person, but at the other end of the line you've got people getting murdered in Muslim communities. It's not a joke."
Going after celebrities, says Fernandes, is part of the Sena pattern. In the past, its targets have included artist MF Husain and cricketer Sachin Tendulkar. Husain's studio was ransacked, as was a television station that defended Tendulkar. Several of the station's staff were beaten up. In 2008, a Sena splinter organisation, the MNS, pilloried Jaya Bachchan, wife of veteran Bollywood A-lister Amitabh Bachchan, for speaking a few words in Hindi rather than Marathi at a film premiere.
Indian celebrities, including the Bachchans, have often caved under such pressure. So far, Khan has not. He continues to put forward a moderate line, with a dignity you might not expect from a 44-year-old man whose career consists largely of dressing up in tight trousers and miming to someone else's vocals. Fellow megastar Aamir Khan, whose recent film 3 Idiots smashed multiple box-office records, has stepped in to support him. The Sena termed both men the "2 Idiots", and its supporters burnt them in effigy.
"A large section of India finds the Sena repugnant," says Fernandes. "India wants to see itself as a modern economic power. These communal conflicts are hugely damaging to that." If Khan surrenders today, the Sena will find another example of free speech and tolerance to besiege tomorrow. The message of My Name Is Khan is that extremism must be challenged. This weekend, we will see whether Bollywood's reality lives up to its talk.
Det finns två sorters människor, Goda och Onda. Det lär Rizwan Khans mamma honom den dag han berättar för henne om en diskussion han hört på gatan. Diskussionen handlade om hur hemska och elaka hinduer var. Rizwan Khans mamma berättar för honom att det inte går att se skillnad på goda och onda. Det finns varken någon färg eller religion som avgör vilken sorts människa du är.
Med den lärdomen reser Rizwan Khan, som har aspergers syndrom, från Indien till USA och San Fransisco för att bo hos sin bror. Rizwan spelas av megastjärnan Shah Rukh Khan.
Här lever han ett fridfullt liv tills attackerna den elfte september. I efterdyningarna utsätts Rizwan, som är muslim, och hans familj för stark rasism. Grannar som var vänner ser plötsligt familjen Khan som ett hot.
Hatet och de brutala konsekvenserna av det gör att Rizwan ger sig ut på en resa runt USA. Målet är att träffa presidenten. Han har en sak att säga till honom:
-My name is Khan and I’m not a terrorist.
Budskapet i den här bollywoodfilmen är oerhört tydligt. Det är inte religionen som avgör om du är ond eller god.
Idag visades filmen här på Berlinalen samtidigt som den hade premiär i Indien. I Mumbay fick 21000 poliser rycka ut för att försvara biobesökare och biografer, som valt att visa filmen, mot de hinduiska nationalisterna Shiva Sena. Det provocerande för de hinduiska nationalisterna kan vara att Rizwan Khan är en indier som inte är hindu, att hjälten i filmen är muslim. Men protesterna är även riktade mot huvudrollsinnehavaren. Shah Rukh Khan gjorde nämligen ett uttalande för en tid sedan där han ville att det cricketlag han äger, som spelar i Indiska ligan, skulle få rekrytera spelare från Pakistan. Efter det så beslutade flera biografer att inte visa Khans nya film som alltså är "-My name is Khan".
Att ett sådant uttalande är kontroversiellt och att premiären av en film som denna, vars budskap är tolerans, bidrar till att 2000 medlemmar av Shiva Sena grips, tycker jag vittnar om hur infekterad den här frågan är i Indien.
Kim Catrall och Ewan McGregor i Roman Polanskis The Ghost Writer
Det är som lite småljummen politisk satir som "The Ghost Writer" fungerar bäst. Berättelsen om hur en spökskrivare plötsligt kastas in i storpolitisk dramatik när han ska rädda en före detta brittisk premiärministers havererade självbiografiprojekt.
Ewan McGregor spelar spökskrivaren och Pierce Brosnan den väldigt Tony Blair-liknande ex-premiärministern. Likheter som förstås blir ännu mer påträngande när filmens politiker kritiseras för sina förhastade beslut i kriget mot terrorismen. Det blir lite vältajmat finlir mellan de två och Kim Catrall och Olivia Williams.
Som politisk thriller, vilket filmen försöker vara då och då, är däremot de logiska luckorna alldeles för stora och tomma. Bland annat så funkar det faktiskt inte 2010 att hitta de avgörande ledtrådarna till filmens mysterium genom fyra snabba googlingar. Det är för mycket av en quick-fix. (Dessutom xx +xx-googlingar enligt min kollega Jonas Holmberg. Det hade jag missat. Men vem använder sådana fortfarande? Och hur kommer vi att se på googlefilmgenren om några år när vi inte hyser den tilltro till sökmotorer som åtminstone manusförfattare verkar göra idag?)
Då är nästan anspelningarna på Polanskis egna liv i filmen intressantare. Som när den jagade premiärministern inser att han inte kan lämna USA utan att bli utlämnad till internationella brottmålsdomstolen i Haag. Lite som Polanskis egen tillvaro, fast tvärtom alltså. Polanski har ju noga aktat sig för att åka till USA eftersom han har en dom för sexuellt umgänge med minderårig som väntar på honom där. Det är den som eventuellt kommer att verkställas om Schweiz bestämmer sig för att utlämna honom till USA. Här i Cannes är däremot Polanski inte. Något som den svenska distributören skickade ett extra mail och påpekade för någon vecka sedan. Bara för säkerhets skull, så alla säkert fattade.
(en rolig grej är dock att Polanski eventuellt skapar en ny genre i och med den här filmen gps-deckaren. Som förresten är inhöljd i ogenerad bmw-produktplacering i den här filmen)
Aaron Tveit och James Franco som kärleksparet Peter Orlovsky och Allen Ginsberg i filmen Howl.
De festivalaktuella regissörerna Rob Epstein och Jeffrey Friedman har ett pågående projekt: att skriva hbt-världens historia. Det kanske låter lite torrt, men ofta har de lyckats skapa enormt starka filmer. Rob Epstein var den som först uppmärksammade Harvey Milk, i oscarbelönade dokumentären "The life and times of Harvey Milk". Deras "The Celluloid Closet" berättade för första gången hur Hollywood skildrat och tystat ner homosexuella teman på film. Och "Paragraph 175" lät män som hamnat i koncentrationsläger på grund av sin homosexualitet berätta sin historia. Alla filmer som troligtvis aldrig hade blivit gjorda, historier som aldrig hade blivit berättade om det inte var för Epstein och Friedman. Och nu har turen alltså kommit till Allen Ginsberg.
Tävlingsfilmen "Howl" har man tagit steget bort från standarddokumentären. I centrum för berättandet står egentligen inte Ginsberg, utan istället boken "Howl" - texterna läses upp till animerade drömscener, den sedlighetsrättegång som genomfördes på 50-talet då olika expertvittnen försökte analysera texten iscensätts, och så har man använt en intervju med Ginsberg om hans kreativa process, men iscensatt även den med James Franco i rollen som Allen Ginsberg.
Ibland blir det liiiite träigt och tillrättalagt, men det finns något i tanken med att upprepa stroferna från Howl, som gör att jag som publik gradvis tar in texten. Väldigt pedagogiskt och lättillgängligt, och ytterligare en pusselbit i den hbt-historia som Epstein och Friedman verkar besatta av.
Film director Werner Herzog has made his home and his career in Hollywood. He'll soon head to his native Germany to serve as president of the jury for the Berlinale - where he'll watch far more films than he's used to.
Herzog claims that he normally only watches two to three films per year. He made this surprising statement shortly after being announced jury president of the 2010 Berlinale. But how could someone who so rarely sets foot in a movie theater end up in this position? And why does he pass on seeing so many movies? Probably because he is very busy making them himself.
At home in America
Werner Herzog lives in Los Angeles, where he churns out one film after another. But just a few years ago, no one would have expected him to ever get this far. After all, his counterparts - German filmmakers Wim Wenders and Volker Schloendorff - gave up on their Hollywood careers a long time ago and have since returned to their homeland.
Munich-born Herzog, on the other hand, has taken a step forward in his career and now makes big-budget movies in the US, working with A-list stars like Christian Bale and Nicolas Cage. Herzog has never been a stranger to success, though; he is credited with injecting new spirit into German cinema with his first films in the late 1960s.
Bildunterschrift: Herzog's "Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans" stars Nicolas Cage
After that he relocated five times with his favorite actor, Klaus Kinski, in order to tackle daring film projects in places like South America. His film "Fitzcarraldo" has been made the subject of various books and documentaries, and his 1979 film "Nosferatu the Vampyre" has been hailed as one of the greatest achievements of New German Cinema.
Following these cinematic conquests, Herzog temporarily withdrew from the big screen, perhaps partly due to the death of Klaus Kinski. Over the next few years, he produced unconventional documentaries and staged operas.
It wasn't until just a few years ago that Herzog claimed a real foothold in the US. This is not a well-known fact in Germany, though - maybe because some of Herzog's American-made films did not make it into German cinemas.
"I never forgot about Germany," said Herzog at one stage. "But - I don't know why - Germany forgot about me."
He has repeatedly emphasized how close he still feels to his homeland: "I have left my country and live in Los Angeles today. And I make films in Antarctica, in South America, in the USA. But despite this I have never abandoned my culture."
Herzog's Americana
Based on true events, Herzog's 2007 film "Rescue Dawn" tells the story of a US soldier with a German background who is shot down and imprisoned in Laos during the Vietnam War. Then there are also his more recent American films - "Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans" and "My Son, My Son, What Have Ye Done" - both of which premiered at the 2009 Venice Film Festival.
Whoever has had the chance to meet Werner Herzog at a film festival or to interview him, knows that this filmmaker is also a great entertainer. He likes to surprise people, is keen to go against the grain, and does not like to be categorized.
The audience at the 2010 Berlinale festival should also be prepared for surprises when the awards are handed out on February 20 under Werner Herzog's presiding eye.
The University is pleased to offer over 50 Postgraduate Research Studentships commencing in Session 2010-11 for students undertaking research leading to the degree of Doctor of Philosophy (PhD). In coming to Stirling, you will join a large postgraduate community with an international flavour. Our postgraduate researchers are guided by world-class scholars and researchers and supported by the Stirling Graduate Research School. Every one of our postgraduates enjoys an unrivalled range of social, cultural and sporting opportunities, all within our beautiful campus location. Find out more.
What Can I Study?
We have a wide range of postgraduate opportunities within our broad research themes of Health and Well-being, Environment and People, Culture and Society, Enterprise and Economy, and Sport. We encourage applications that cross disciplinary boundaries to tackle new research questions in innovative ways. Further details, including contact details, on all available research programmes within these themes are given below.
How Will It Fund My Study?
Our University Postgraduate Research Studentships will cover fees and maintenance for successful applicants for 3 years. For specific details, see Terms and conditions.
Other Studentship Funding
A number of our departments also offer studentships funded by UK Research Councils including the ESRC and AHRC, and other sponsors, and have a range of other research programmes available. These include part-time PhD programmes, professional Doctorates, and 1 (Masters) + 3 (PhD) programmes. If you are interested in any of these possibilities you can also find further information using the links to department information.
The closing date for applications for University Postgraduate Research Studentships is 17 March 2010.
hej, även denna sommar kommer jag att ge den populäre sommarkursen Film, genus och etnicitet vid Halmstad Högskola.
Den kommer att gå v.26-30, helfart och ger 7,5 poäng. v.30 är föreläsningsfri eftersom det är veckan för hemtentamen. Annars blir det 2-3 föreläsningstillfällen incl filmvisningar per vecka.
Läs mer här:
Kursbeskrivning
Medierna, och inte minst filmen, präglar vår uppfattning om människans kön och identitet. Vi kommer i denna kurs inte bara att analysera hur filmen skapar en föreställning om vår identitet utan även att belysa hur HBT-filmer, ''queer cinema'', postkolonialt filmskapande, s.k. ''invandrarfilmer'' och Black Cinema kan underminera traditionella sätt att framställa genus och etnicitet.
Att läsa en sommarkurs kan vara ett sätt att kombinera studier med strandliv och semester. Då kan du varva intressanta föreläsningar med stunder på stranden, i vågskvalpet eller i städernas folkvimmel.
Högskolan i Halmstad
Sommartid koncentreras undervisningen till ett mindre sommarcampus, som blir den naturliga mötesplatsen för Högskolans studenter. Ett samlat campus innebär att du lättare får kontakt med studenter från andra ämnesområden, med lärare och övrig högskolepersonal. Allt blir lite närmre och enklare, helt enkelt.
Som student i Halmstad har du stora valmöjligheter när det gäller fritidsaktiviteter. Du har nära till kilometerlånga stränder, klippor och charmiga småbåtshamnar. Var du än bor i stan tar det inte lång tid att cykla mellan din bostad, Högskolan, centrum och havet. I centrum finns gott om restauranger, kaféer, nattklubbar och mysiga pubar. En klassiker sommartid är After Beach i Tylösand där roar du dig kungligt bara ett stenkast från den milslånga stranden.
Campus Varberg
Du kan också välja att läsa en sommarkurs på Campus Varberg. Här finns allt du behöver för att lyckas med din sommarkurs. Moderna föreläsningslokaler, projektrum, datorer, skrivare, kopiatorer, bibliotek och personal som kan hjälpa dig till rätta. För att välkomna dig som student arrangerar Campus Varberg en liten välkomstfest för alla sommarstudenter.
Campus Varberg har också en "Frukostakademi" under tre sommarveckor. Det innebär att du under en frukost på Café Campus kan lyssna till en intressant föreläsning varje vardagsmorgon.
I Varberg finns det sommartid en rad aktiviteter, nöjen och bad. Vid fästningen hålls många sommarkonserter. I centrum finns pubar och kaféer.
Anmälan
Sista dag för anmälan till sommarkurser är 16 mars.
Den 33:e Göteborg International Film Festival är slut och 450 filmer har visats för 130 000 åskådare i 718 visningar. Lika många gånger har årets vinjettfilm visats och den har blivit en favorit bland festivalbesökarna.
I årets rekordstora festivalpublik är det många som har fattat tycke för vinjettfilmen som rullar innan huvudfilmen på visningarna. Den minutlånga filmen fick till och med röster i publikens tävling om bästa film under festivalen.
Vinjettfilmen visar på ett vackert och effektfullt sätt när ett drakfoster vaknar till liv och inspiration är hämtad från fotografen Lennart Nilssons filmer och foton. Bakom idén till drakbabyn står Tommy Östberg, creative director på reklambyrån SCP och filmen är resultatet av tre års strategiskt varumärkesarbete med festivalen i ledning av Linda Påhlman, projektledare på SCP.
- Tanken på att väcka liv i draken fanns redan första året som vi jobbade med festivalen. Som vid alla havandeskap så tar det tid för ett foster att utvecklas. I år kändes det som att både publiken och festivalen var mogen att ta emot sin drake, säger Tommy Östberg.
Byrån har jobbat tätt med Thomas Feiner, digital artist, och produktionsbolaget Bobby i Göteborg. För att se filmen via ClipSource, klicka här.
dokumentär om Peter Lorre (egentligen László Löwenstein) som spelade massmördaren i Fritz Langs "M" och som blev en av Hollywoods mest minnesvärda skådespelare
Dragon Award för bästa nordiska film 2010 till danska R – GIFF avslutas med prisutdelning
Den 33:e Göteborg International Film Festival avslutas i kväll med Dragon Awards-gala och stor fest på Storan, i Göteborg.
Följande priser delas ut:
DRAGON AWARDS
Dragon Award för bästa nordiska film Dragon Award för bästa nordiska film tilldelas R by Tobias Lindholm and Michael Noer Danmark. Priset består av 100 000 kronor från Västra Götalandsregionen och en Drakstatyett.
Motivering: I filmen ”R” introduceras vi till en värld som är både inuti och vid sidan av vårt samhälle. En hierarki, en maskin där individens öde inte är obetydlig. Dess hårda osentimentalitet närmar sig smärtgränsen och betonar rigiditeten i fängelsesystemet.
Juryn bestod av: Johan Jonason, regissör, Sverige; Erlend Loe, författare, Norge; Ásdís Thoroddsen, regissör, Island; Kirsi Tykkyläinen, Export Manager, Finland; och Vibeke Windeløv, producent, Danmark.
Dragon Award för bästa nordiska film– publikens val tilldelas Engelen av Margreth Olin.
The Ingmar Bergman International Debut Award Det fjärde Ingmar Bergmanpriset går till Can Go Through Skin av Esther Rots, Nederländerna. Priset består av en veckas vistelse på Bergmanveckan 2010, samt en graverad sten från Ingmar Bergmans strand och en dvd-box med 23 Bergmanfilmer.
TIBIDA-juryn bestod av Jörn Donner, regissör Finland, Angela Kovács, skådespelerska, Sverige, Enrique Rivero, regissör Mexiko och förra årets TIBIDA-vinnare.
Dragon Award för bästa svenska dokumentär Det första dokumentärfilmspriset går till Familia av Mikael Wiström och Alberto Herskovitz
Jury: Jona Elfdahl, regissör, Sverige, Emrik Larsson, Doc Lounge, Sverige och Nahid Persson Sarvestani, regissör, Sverige.
Dragon Award New Talent Det första priset i den nya internationella on-line-kortfilmstävlingen går till Oh helga natt av Niklas Andersson, Sverige.
Motivering: Till en film som på några få minuter lyckas få oss att ana två hela livshistorier genom ett enda kort möte. Välspelat, subtilt och ett moget val av en ung filmskapare.
Jury: Åsa Bernlo, Andreas Degerhammar, Marit Kapla, Camilla Larsson, Håkan Westesson, Göteborg International Film Festival.
Dragon Award för bästa långfilm – publikens val tilldelas Leanne Pooley för Topp Twins: Untouchable Girls
FRISTÅENDE PRISER
FIPRESCI-priset – den internationella kritikerjuryns pris – går till R av Tobias Lindholm och Michael Noer, Danmark.
FIPRESCI-jury: Leo Bankersen Nederländerna, Ulrik Eriksen, Norge, Barbara Lorey de Larrachière, Frankrike.
The Kodak Nordic Vision Award tilldelas fotografen Rasmus Videbæk för hans kameraarbete i The Good Heart, Island. Priset består av råfilm till ett värde av 50 000 kronor.
Lorenspriset går till Kristina Åberg för Metropia. Priset, som är instiftat av Stockholm Postproduction, består av gratis framkallning av den vinnande producentens nästa långfilm och uppskattas till ett värde av 500 000 kronor. Vinnaren utses bland 2009 års svenska långfilmer och går till en producent med både höga ekonomiska och konstnärliga visioner som ambition.
Motivering: 2010 års Lorens går till en orädd och samhällsengagerad producent som inte väjer för det svåra eller det utmanande. Årets producent är en driven person som med höga konstnärliga ambitioner producerar oväntade historier och inte räds att använda ny och oprövad teknik. För sitt arbete med den innovativt animerade och säregna filmen Metropia går årets Lorens till Kristina Åberg.
Jury: Tony Forsberg, fotograf; Petra Ahlin, klippare; Reza Parsa, regissör; Jesper Bergom-Larsson, producent; Ali Boriri, filmlabbschef och filmare.
Nordiska Filmmusikpriset tilldelas Dani Strömbäck för musiken till Letters for Father Jacob. Priset består av 100 000 kronor och har instiftats av SKAP och dess nordiska systerorganisationer.
Motivering: The winner of the first Nordic Film Music Prize is Finland's Dani Strömbäck for the spritual transcendance of his piano portrayals for Letters to Father Jacob.
Jury: Karsten Fundal, kompositör, Geir Bøhren, kompositör, Jean-Paul Wall, kompositör, Jakob Frimann Magnusson, kompositör, Heikki Elo, kompositör.
Svenska kyrkans filmpris för bästa svenska film går till filmen Sebbe av Babak Najafi, Sverige. Priset är på 50 000 kronor.
Motivering: Svenska kyrkans filmpris 2010 går till en existentiellt gripande skildring av en ung människas ultimata ensamhet. Filmen rymmer ett visuellt evangelium om inre styrka som vänder fysisk och psykisk förnedring till uppbrott och framtid. Babak Najafis film Sebbe är ett nyanserat drama om en ensamstående mor och hennes son i ett nyfattigt Sverige där vanmakt och explosiv desperation ställer extrema krav på individens överlevnadsinstinkter.
Jury: Mikael Ringlander, präst och projektledare Svenska kyrkan, Tomas Axelsson, lektor i religionsvetenskap, Lisbeth Gustafsson, kultursekreterare i Svenska kyrkan, Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift.
PÅ PLATS: Regissören på besök för exklusivt samtal.
Dj: Conny och Christian från skivaktuella BABIAN skalar skivor som om det vore bananer.
Live: En mkt FINSK surprise! Inte att missa!!
Tid: 19.00 Filmen börjar 20.00 Entré: 60 kr plus medlemskort (gratis)
“Jag vill se Ola som en person vilken som helst men ändå öppna upp för det fantastiska och unika i honom och hans värld. Det handlar om två års sökande. Både i huvudpersonens liv och i filmens sätt att arbeta intuitivt med att titta på en annan människa”säger regissören Stefan Berg
Ola Svensson Superstar tävlar om det prestigefyllda priset Bästa dokumentär på Göteborgs filmfestival i februari 2010.
Hanna Flodin, som läst filmvetenskap i Halmstad, har blivit antagen som doktorand i filmvetenskap vid Lunds universitet. Grattis! Jag ser fram emot en fantastisk avhandling!
PÅ PLATS: Hela filmteamet inkl egissören och producenterna samt medverkande i filmen på plats på för exklusivt samtal.
Dj: Filmens producent Magnus Gertten, som också är framgångsrik filmregissör och driver filmbolaget Auto Images, sjunker ner i Dj soffan och spelar subversiv musik från ockupationsåret 1969.
Tid: 19.00 Filmen börjar 20.00 Entré: 60 kr plus medlemskort (gratis)
“Lund 2009. Det är här Sveriges mest aktiva husockupanter finns. De har på senare år ockuperat flera hus som lett till sammandrabbningar med polisen. Det är också i Lund som Sveriges allra första husockupationer äger rum. Den 17 maj 1969 ockuperas ett rivningshus på Västra Mårtensgatan av en grupp som kallar sig Allaktivisterna. De förespråkar ett hus för alla generationer, där allt bestäms utan inblandning från myndigheterna. Under fem månader ockuperas tre hus, men kampen om ett eget hus misslyckas. Ett år senare är Allaktiviströrelsen upplöst.”
I journalisten Ivan Loftrup-Ericsons film DRÖMMARNA PÅ TAKET möter vi husockupanterna, då 1969 genom SVT:s arkivfilmer och idag, 40 år senare. Det är Staffan, Mårten, Tamara och Jörel, som alla – på olika sätt – fortfarande är starkt påverkade av händelserna 1969.
Filmen är producerad av Auto Images i samproduktion med Sveriges Television och Film i Skåne.
Filmvetenskapen i Halmstad gästas av filmaren Anna-Klara Åhren från filmkollektivet Råfilm i Malmö. Hon kommer att visa kollektivets senaste dokumentär “Det var en gång på riktigt” som har premiär på Göteborgs filmfestival och hon kommer att berätta om filmens produktion, finansiering, distribution & etiska frågor.
Kollektivet har hittills mest blivit känt för filmen “Hitmusik. Konsten att sätta rytmen till revolt” .
Välkomna till HUM:s nya filmsal på F 515! Fredagen 5 februari, kl 10.30-12
I den chilenska kuststaden Valparaiso gör de lokala skolbarnen en egen serietidning. I denna lekfulla dokumentär möter vi barnen och deras egna berättelser som fantasifullt animerats in i stadsbilden. Bered dig på att både charmas och beröras. Regi: Anna Weitz, Charlotta Copcutt, Anna Klara Åhrén, Sverige, 2010 Tal: spanska Text: engelsk Längd: 28 min Engelsk titel: Once Upon a Hill
