Michael Tappers bok om svenska polisberättelser i roman och film 1965-2010 (som samtidigt är hans

avhandling) har nu kommit ut:

 

källa: http://www.nordicacademicpress.com/bok/snuten-i-skymningslandet/

Snuten i skymningslandet är en svensk idé- och kulturhistoria 1965-2010 såsom den kommit till uttryck i de tongivande polisberättelserna i roman och film. Michael Tapper tar avstamp i en historik över den moderna kriminalpolitiken, polisorganisationen och kriminalgenren för att de stilbildande och mest säljande romanerna och filmerna under perioden. Författaren belyser hur genren använts för att angripa folkhemmet och beskriva dess sönderfall.Sjöwall-Wahlöö står inte oväntat i centrum, men även författare som Leif GWPersson, Jan Guillou, Henning Mankell och Stieg Larsson samt filmatiseringarna av deras romaner analyseras. Ett särskilt kapitel ägnas åt de fristående filmserierna Beck, Johan Falk och Wallander.

I polisberättelserna utspelar sig ideologiska slag om Verkligheten där fiktionen inte bara är en spegel av samtiden utan också påverkar vår uppfattning av den och i slutänden även verkligheten självt genom opinionsbildning och politiska beslut.

Det är hög tid att sätta sökarljuset på den svenska polisberättelsen i roman och film, och på de politiska sammanhang, händelser och debatter som format och formats av den. Snuten i skymningslandet lägger en avgörande pusselbit till förståelsen av den svenska samtidshistorien.

väldigt läsvärd artikel med en massa roliga klipp om hur Hitchcock använt sig av sin
auteur-personlighet för att propagera sina filmer!

http://www.filmdetail.com/2011/09/28/the-evolution-of-the-hitchcock-trailer/

intressant!!! Ur Svenska Dagbladet http://www.svd.se/kultur/dokumentaren-hittar-ny-publik_6505988.svd

Dokumentären hittar ny publik

28 september 2011 kl 01:00

Dokumentär har blivit populärt, inte minst för att visningsfönstren har blivit så många fler. SVT:s dokumentärfilms­redaktion satsar nu ännu mer genom att anställa Åsa Blanck – den första nyanställda dokumentärfilmaren sedan 1987.

På SVT:s dokumentärredaktion är man fortfarande försiktig, men använder gärna ord som ”trendbrott” och ”förstärkning”. Det finns bara tre fast anställda dokumentärfilmare på redaktionen och när Tom Ahland gick i pension var frågan om han tjänst skulle besättas eller inte, och så sa man ”ja”.

Skälet till att man vågar nyanställa är att dokumentärfilmens ställning stärkts de senaste åren bland annat genom play-tv.

–Dokumentärer hamnar ofta bland de tio mest sedda programmen, ibland toppar de till och med listan, i konkurrens med de stora nöjesproduktionerna. En ny publik har hittat till oss, de som inte hinner se filmerna när de sänds, säger programchefen Ingemar Persson.

Problemet var länge att få tillstånd att visa utländska filmer på nätet. Lösningen blev att blockera visningarna geografiskt, så att filmerna bara kan ses i Sverige.

Ingemar Persson tror att de ökade intresset för dokumentärer beror på både tillgängligheten och en längtan efter verklighet som motsats till alla konstgjorda program. När den tomma redaktionsstolen skulle besättas fanns bara ett namn:

–Åsa Blanck stod överst på min lista.

Hon är bland annat känd för sina filmer Ebba och Torgny om en ungdomskärlek som aldrig dog, Vikarien om en lärare från den gamla skolan som tar hand om en omöjlig klass och Bedragaren om mannen som dyker upp i helt olika skepnader runt om i världen samt tv-serien Kvartersdoktorn.

–Det är helt unikt att få en fast anställning på SVT, jag upplever det som en jättesatsning, säger Åsa Blanck som nu lämnar MTG.

–Det är stor skillnad att komma från ett råkommersiellt bolag, där man måste dra in pengar, till ett ställe där man i första hand tänker på innehållet. Att bara kunna dra igång utan att behöva tänka på finansieringen är fantastiskt, fortsätter hon.

Det är redan klart att SVT ska visa hennes nya film Den stora friheten som hon gjort tillsammans med Klas Ehnemark, vars far mördades brutalt i Tyskland och som leder in i faderns okända kärleksliv. Just nu slutför hon Familjen Persson om en man som flyttar från Hässleholm till Lahore och hem igen med sin pakistanska familj och vad som händer då.

Enigheten är stor om att det finns en publik för dokumentärer. Frågan är hur man ska nå den.

Filmdistributören Nonstop Entertainment satsar under hösten på en tvådelad strategi med fem utländska dokumentärer. De visas på Folkets bio, Folkets hus och parker och kommunala biografer samtidigt som de görs tillgängliga på video on demand genom SF Anytime.

–Det började med att vi för några år sedan hittade flera berättande dokumentärer i långfilmsformat. Den första var the Cove om det skandalösa dödandet av delfiner i Japan, berättar Jakob Abrahamsson distributionschef för Nonstop Entertainment.

–Vi lade märke till att biopremiärerna av svenska dokumentärer inte påverkades negativt av att de låg nära tv-visningen utan snarare agerade draghjälp. Och så föddes tanken på att låta filmerna både gå upp på bio och visas på on demand, där man kan se dem i sin egen tv under en begränsad tid. Strategin har gått hem i USA hos mindre filmdistributörer. Så varför inte också här?

Först ut var The greatest movie ever sold av Morgan Spurlock följd av och Conan O’Brien can’t stop. Trots den enorma medieuppmärksamheten för Spurlock har filmen inte gått så bra på bio, men okej på on demand. Jakob Abrahamsson vill ge tittarna tid att vänja sig innan han utvärderar experimentet.

De övriga filmerna under hösten är Bobby Fischer against the world, El Bulli – cooking in progress och Page one – Inside the New York Times, som han tror har en given publik bland dem som är intresserade av schack, matlagning och journalistik.

Även dokumentärfilmsproducenten Stina Gardell tror att man inte nått ut till den publik som faktiskt finns. Hon har bland annat producerat Mammas comeback och Jag är min egen Dolly Parton.

För den kommande filmen, Han tror han är bäst, har hon organiserat en Sverigeturné med regissören Maria Kuhlberg via Våra gårdar och fått 26 biografer att haka på.

–Gensvaret har varit jättestort. Vi fick tacka nej till flera biografer. Publiken älskar att träffa regissörer och prata om vad de har sett tillsammans.

Turnén är inte tänkt som ett alternativ utan som ett komplement till de vanliga biografvisningarna. Stina Gardell ser det som ett pilotprojekt och vill på sikt bygga upp ett nätverk mellan producenter och biografägare.

Men alla är inte lika optimistiska. Folkets bio har alltid gett plats åt dokumentären på bio, men under senare år har de blivit hårdare i sitt urval, berättar pressansvariga Katrina Mathsson.

–Dokumentärer har blivit mycket lättillgängligare i tv och på dvd än för 30 år sedan när vi startade. De som gått bäst på bio under senare år är Kokvinnorna, Hästmannen, Drottningen och jag och Videocracy.

Hennes uppfattning är att biovisningen fortfarande är helt avgörande för om en dokumentär ska gå bra i tv och på dvd. Men att en film som redan visats i tv inte har en chans på bio.

På fredag är det premiär för dokumentären Pangpangbröder av Axel Danielson hos Folkets bio.

– Barndom och uppväxt har ett givet intresse, säger Katrina Mathsson.