filmvetare

Det första som slår mig när jag ser Stellan Skarsgård spela svensk kåkfarare i den norska filmen "En ganske snill mann" är hur mycket jag saknar honom som svensk skådespelare. Jag tycker i alla fall inte att "Arn" var den typen av film som gav något utrymme för spel. Och tittar man tillbaka i Skarsgårds cv så är det liksom "Glasblåsarens barn" från 1998 som annars är den senaste riktiga spelfilmen (visst var väl "Kill your darlings" mestadels på engelska - har förträngt det mesta av den hemska filmen).

När jag frågade Stellan om det här så tyckte han mest att det handlade om bristen på intressanta roller. Mest verkar det vara snutfilmer som man skickar till Skarsgård. Samtidigt verkar det som om han håller ett öga på det svenska filmklimatet, läser manus, har koll på de nya produktionsbolagen. Så nu väntar jag spänt på vem som gör en "Miss Kicki" med Stellan, skriver ett manus som gjort för honom, så vi äntligen får se honom göra en värdig comeback i svensk film.

En intressant sak med "En ganske snill mann" är att den är skriven av den danske, ohyggligt produktive, manusförfattaren Kim Fupz Aakeson. Men hans manus i händerna på en norrman blir snabbt en karg och absurd historia. Där det man främst minns är alla kvinnor som först bjuder Skarsgård på mat, sen vill ligga med honom innan han ens hunnit äta upp. Några av de mer konstiga och osensuella sexscener jag någonsin sett på film. Aakeson är dubbelt aktuell här i Berlin. Om några timmar ska jag springa iväg och se "En familie" som han också skrivit.

Annars har vi börjat gå in i production mode här i Berlin. Vi måste ju klippa ner alla de där hundra intervjuerna vi har gjort till begripliga inslag, skriva texter och fixa till. Simultanförmågan testas till det yttersta!

/Roger