filmvetare

De festivalaktuella regissörerna Rob Epstein och Jeffrey Friedman har ett pågående projekt: att skriva hbt-världens historia. Det kanske låter lite torrt, men ofta har de lyckats skapa enormt starka filmer. Rob Epstein var den som först uppmärksammade Harvey Milk, i oscarbelönade dokumentären "The life and times of Harvey Milk". Deras "The Celluloid Closet" berättade för första gången hur Hollywood skildrat och tystat ner homosexuella teman på film. Och "Paragraph 175" lät män som hamnat i koncentrationsläger på grund av sin homosexualitet berätta sin historia. Alla filmer som troligtvis aldrig hade blivit gjorda, historier som aldrig hade blivit berättade om det inte var för Epstein och Friedman. Och nu har turen alltså kommit till Allen Ginsberg.

Tävlingsfilmen "Howl" har man tagit steget bort från standarddokumentären. I centrum för berättandet står egentligen inte Ginsberg, utan istället boken "Howl" - texterna läses upp till animerade drömscener, den sedlighetsrättegång som genomfördes på 50-talet då olika expertvittnen försökte analysera texten iscensätts, och så har man använt en intervju med Ginsberg om hans kreativa process, men iscensatt även den med James Franco i rollen som Allen Ginsberg.

Ibland blir det liiiite träigt och tillrättalagt, men det finns något i tanken med att upprepa stroferna från Howl, som gör att jag som publik gradvis tar in texten. Väldigt pedagogiskt och lättillgängligt, och ytterligare en pusselbit i den hbt-historia som Epstein och Friedman verkar besatta av.

/Roger