Kommentaren

Efter att ha hört och läst en del europeiska rapporter om bröderna Coens bioaktuella ”A serious man” blev jag överrumplad när jag såg den.

Ingen hade understrukit att huvudpersonen Larry Gopnik var jude. Det var ju poängen. Skillnaden i mottagandet av Coens film på denna sida Atlanten respektive i USA får mig att tänka att den amerikanska antisemitismen är en av landets bäst bevarade hemligheter.

Amerikanska kritiker har varit mer benägna att se historien om hygglige Larry, som oförtjänt utsätts för motgångar i familje­liv och karriär, som ett snapshot av amerikansk judisk medelklasstillvaro i slutet av 1960-talet. Larry håller sig i de judiska cirklarna i en amerikansk förort. Umgängeskretsen är judisk, och när allt håller på att brista är det rabbinen man går till. Village Voices Ella Taylor blev upprörd, hon såg ett hånfullt porträtt av miljön bröderna Coen växt upp i: ”Feta judar, aggressiva judar, passiv-aggressiva judar, svekfulla judar ...”

Jag ser den inte så. För mig är det en sällsynt film om en judisk känsla av att inte ha en självklar plats i det amerikanska samhället, hur mycket man än anstränger sig för att vara god, ”a serious man”.

En amerikansk antisemitism kommer med långa mellanbrott till synes i filmhistorien. För många år sedan såg jag i en bok om David O Selznick, ”Borta med vinden”-producenten, ett faksimil av en förtvivlad lista han skrivit som tonåring, ”Skäl att hata judar”: ”För att de dödade Jesus. För att de är judar...”

Familjen Selznick hörde då till överklassen i Hollywood, där judar dominerade filmbranschen. Ändå kände tonåringen David av judehatet.

Elia Kazan gjorde en av få filmer om den förstuckna amerikanska antisemitismen, ”Tyst överenskommelse” (1947). I Kazans memoarer framgår att Darryl Zanuck producerade filmen mot andra, judiska, filmbolagschefers vilja. Vid ett möte med manusförfattaren Moss Hart menade de att judarna nu hade det rätt bra i USA, varför ”ställa till oväsen”?

Denna rädsla, bland några av USA:s mest framgångsrika män.

Vi har vant oss vid att se Woody Allen, Paul Mazursky, Jerry Seinfeld, Larry David och andra framgångsrikt skämta om neurotiska amerikanska judar.

I ”A serious man” förmedlas känslan av hur det är att inte klara av att skämta bort den nervositet man kan känna inför en superamerikansk, bistert blängande villagranne med det tyskklingande namnet Brandt.

[email protected]