Norra Grängesbergsgatan är Malmös märkligaste gata – förärad både en blogg och en bok. Blandningen av industribyggnader i tegel och småföretag med lustiga skyltar har den senaste tiden haft en stark dragningskraft på kulturutövare som jagar billiga lokaler.

En av de senaste att flytta in är filmkollektivet Råfilm, som har skaffat sig ett kontor på nummer 26. Rummet är inte stort, men rymmer två arbetsplatser för redigering. En vägg och en bokhylla har målats i rosa. Kanske för att väga upp den råa utsikten över en transformatorstation och banvallen där Öresundstågen brakar förbi. Grannarna säger det mesta om den brokiga blandning som just nu karakteriserar området: kulturhuset Kontrapunkt, Naznaz bageri och Royal bilverkstad.

Ni var stationerade i Lund tidigare. Varför har ni flyttat till Malmö?

– Eftersom de flesta kulturaktivisterna har flyttat hit. Tidigare var det mer naturligt att vara i Lund. Men vi har kvar lokalen på Mejeriet, säger Alex Veitch.

Alex Veitch är den ende kvarvarande medlemmen från starten för tio år sedan. Idag är den ideella föreningen Råfilm uttalat politisk och arbetar för ”ett mer rättvist och jämlikt samhälle” – men så var inte fallet i början.

– Tidigare var det dyrt att hyra in sig på ställen där man kunde redigera film. Men den tekniska utvecklingen innebar att det helt plötsligt räckte med en dator och en digital videokamera. Så vi gick ihop och köpte utrustning. Men vi var några stycken som började göra film om sociala frågor, och det lockade i sin tur nya människor.

Idag består Råfilm av en kärna på ungefär tio personer som arbetar i olika konstellationer, men många fler har kommit och gått i enskilda projekt. Genom åren har man gjort mängder med filmer, hållit i workshopar och arrangerat ambulerande filmvisningar på husväggar och murar. Bland kollektivets mer uppmärksammade produktioner finns ”Hitmusik – konsten att sätta rytm till revolt”, från 2007 – en film som tar sin utgångspunkt i proggbandet Röda Bönor för att diskutera politik på dagens musikscen.

– Den filmen stärkte oss som grupp, säger Anna Weitz.

– Vi lärde känna varandras åsikter och ståndpunkter, och också hur vi ville jobba med film. Idag kan man sitta själv hemma med sin laptop och göra film – men det är en styrka att arbeta tillsammans.

Anna Weitz har precis varit med och gjort ”Det var en gång på riktigt”, som man hoppas kunna sälja in till tv. Den halvtimmeslånga filmen skildrar fyra barn i Valpara í so i Chile.

– Det är första gången vi gör något för barn. Vi berättar om deras vardagsliv och drömmar, bland annat med animationer som utgår från tecknade serier som de har gjort.

Andra filmer som är på gång handlar om prostitution i Kosovo, kreativitet på Möllan, och queermiljöerna i San Francisco.

Råfilm har inget verksamhetsbidrag utan söker stödpengar till varje projekt. Man har ingen ambition att utvecklas till ett produktionsbolag.

– Vi gör inte film på beställning. Och vi gör inte reklamfilm. Det är en gräns som vi har dragit. Men det går. Vi har lyckats hålla på i tio år och nu är vi mer stabila än tidigare. Det är upplagt för tio år till, säger Alex Veitch.