Kulturkritik.

Muybridges 1800-talsbilder har satt djupa spår i vår kultur.

Inflytandet från den brittiske fotografen och entreprenören Eadweard Muybridge på modern visuell kultur kan inte överskattas. Inom konsthistorien syns inspirationen från hans fotografier i verk av Edgar Degas, Marcel Duchamp, Francis Bacon och Cy Twombly. Spåret fortsätter genom sjuttiotalets strukturalistiska film till Philip Glass musikpjäs ”The Photographer” och intresset för arkivsamlingar och gränslandet mellan konst och vetenskap inom nutidskonsten. Just nu uppmärksammas Muybridge med en stor utställning på konstmuseet Tate Britain i London.

Efter att ha emigrerat till USA på 1850-talet överlevde Muybridge en svår trafikolycka, lanserade sig själv som fotograf, mördade sin frus älskare utan att bli bestraffad (dråpet betraktades som ”försvarligt”) och blev världsberömd för sina kvasivetenskapliga fotostudier av djur och människor i rörelse. Hans livshistoria låter som en sensationell melodram, och mannen med det yviga viktorianska skägget verkar ha varit lika mån om att kontrollera och modifiera sin egen image som sina bilder, uppfinningar och publikationer.

Han föddes som Edward James Muggeridge men ändrade sitt efternamn flera gånger och år 1881 började han stava sitt förnamn ”Eadweard” som en fornengelsk kung. Men trots sin excentricitet framstår Muybridge som en produkt av det sena 1800-talet. En period då det moderna USA byggs upp av äventyrslystna ”selfmade men”. En kultur som speglas i hans fotografier, från den storslaget romantiska naturen i Kaliforniens Yosemite Valley till myten om ”Vilda västern” i skildringen av den sista indian­konflikten, Modockriget. Han avbildar det urbana San Francisco i ett panorama och gestaltar modernitetens tro på vetenskap och teknik i studierna av rörelsemönster.

Även vår tids populärkultur präglas av Muybridge. Mark Neales video för U2:s ”Lemon” parafraserade Muybridges kanske mest inflytelserika verk, ”The Human Figure in Motion” och Matrixfilmernas ”bullet-time” hade varit otänkbar utan Muybridges experiment. Även filmer utan spektakulära fotoeffekter är ett slags vidareutveckling av Muybridges idéer. På 1880-talet visade han sina fotografier för publik i en uppfinning kallad ”The Zoopraxiscope” och skapade på så sätt en förfilmisk variant av rörliga bilder. För våra ögon, vana att se film visualiserad genom bildremsor, framstår Muybridges rörelsestudier idag som en självklar föregångare till filmmediet.

Men när jag återser de berömda sekvenserna på Tate Britain är det som fascinerar mest hur dessa fotografier – på sin tid uppfattade som ”rationell” vetenskap – underbygger idéer om biologiska skillnader mellan könen. Kvinnor leker med barn, dansar iklädda tunna

klänningar, klär av sig, klär på sig. Män fäktar, hugger, brottas, hoppar, lyfter. Här finns ännu en spådom om filmens framtida utveckling.

Ingrid Stigsdotter
konst- och filmkritiker